Nära döden

Saraqeb, 21.03.14

Syster W, syster Q och jag åker till en by utanför Saraqeb, till syster Ws familjehem för att hämta plåster och tyg till sjuksköterskeuniformer. Vi kör genom den svarta porten som ISIS satt upp vid ingången till byn och som ingen riktigt vågat montera ner även om en av de svarta hjärtana som prytt ramen skjutits ner. Så fort vi stigit ur bilen hör vi ett skarpt ljud som av en explosion. Svårt att avgöra från var det kommer.

-          En bil har sprängts på torget! Säger en av grannarna.

-          Var är mamma? Frågar W

-          På torget!

Utan ett ord slänger vi oss tillbaka in i bilen. Kör mot torget i en rasande fart medan W ber högt till sin gud att skona hennes mamma. När vi väl kommit fram till torget är det full aktivitet och ingen bomb i sikte. Lättade kör vi tillbaka till huset där Ws mamma nu väntar på oss med kaffe på spisen.

W kan inte dricka, det sticker och bränner i bröstet på henne.

-          Ska jag hämta mitt nitro? Frågar hennes mamma.

-          Nej! Svarar Q, W och jag med en röst och skrattar.

Ett flygplan hörs, ganska nära, och systrarna vill dra sig från verandan in i huset. Syster Q skämtar om att han har minst tre kanyler och flera mg Tramadol i fickorna, jag har mitt stetoskop och syster W en hel massa tejp så vi klarar oss.

När W lugnat sig packar vi in prylarna i bilen och kör tillbaka mot sjukhuset. Förbi mejeriet strax utanför staden som ödelagts i strider mellan FSA och regimen, ägt av Assadfamiljen. Över den bro där syster Q stoppats av regimsoldater innan staden befriats. Han tvingades stiga av sin motorcykel, ta av sig sin klocka, sin läderjacka, sin plånbok och sin mobiltelefon. Sedan sa de åt honom att gå.Bara gå!

Han gick nerför bron mot staden och tänkte att nu dör jag. De skjuter mig i ryggen. Han var nyförlovad och försökte tvinga tankarna till det, till den lycka som han känt bara några minuter dessförinnan. Försökte lura sig själv till att tro att det som spritte i hans kropp var kärlekskänslor och inte dödsångest. Han gick och gick utan att vända sig om ända tills han kunde vika in på första gata. Då grät han.